Mina föräldrar:
Min kära pappa hette Einar och föddes på Gotland och flyttade sen till Nynäshamn på ljuva 50 talet... ( vad vet jag...om det var ljuvt..? Hi ) .
Där träffade han min kära Mamma som heter Laila... och hennes pappa..dvs min morfar hette oxå Einar, för att göra det lite enlare ändrade då min pappa namn till Enar.
Mina föräldrar skildes redan när jag var så liten att jag inte minns det, jag var 3 år.
Och på den tiden var det inte tal om delad vårdnad eller liknande, så jag bodde aldrig hos min pappa. Men däremot bodde vi mycket nära varandra, samt att han var taxi chaffis i vår lilla stad, så jag kunde i stort sett dagligen, när jag var så pass stor gå bort till taxi rutan i centrum...o ändå träffa han.
Min pappa blev inte så gammal, han dog redan strax efter sin 50 års dag... alldeleles för ung. Och jag var vid denna tid 16 år... så han har inte fått vara med på min livsresa..
Men vi hann ändå med en hel del äventyr, vi var på Gotland ett antal gånger och även så var vi på en cypern resa... Det jag minns är en varm och go pappa när vi väl träffades....
Min mamma Laila är min bästa vän, hon är mitt allt!! Våran nära kontakt har vi fått höra är unik... men för oss är den så naturlig som vi tycker alla borde ha.
Mamma har genom alla år fått kämpa och arbetat och uppfostrat mig och min storebror till två själständiga individer.. Att vara ensamstående var säkert inte lätt alla gånger, men med hennes envishet och framförallt lugn och sympatisk gick det ju vägen.
Mamma har gett mig så mycket, alltid ställt upp, varit mitt bollplank vid alla tillfällen.
Vi är otroligt lika och temperaments höjningar har hänt då och då... men mest från mig... hon är lugnet själv. Jag har Mamma som en förebild som jag själv önskar att jag kunde vara som mamma... hennes tålamod är någonting som jag får kämpa mig till att ha.
Vi är även mycket lika till utseende och kropps språk så det nästan blir lite kusligt ibland..hi hi .
Oj... jag kan nog skriva en roman om min kära mamma..... men du är mitt allt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar