Mitt favoritminne.....
Är när jag står längst fram vid altaret med min älskade man.... och känner en sån lycka... o känner mig som en prinsessa i min klänning. Och DÅ har vi vid vår sida våra två äldsta söner... som vid det tillfället bara var 4½ år och 2½ år..... De liksom mannen var klädda i frack... men yngsta sonens ros var fasttejpad , efter att fått vara med om lite tumult hos fotografen, skjortan har åkt ur byxlinningen, och den äldre sonen fick för sig att mitt i allt detta...när vi står där o ska vigas... då börjar han undersöka om man kan klättra över altar ringen... Han klättrar upp och ner, gör som en kullerbytta nästan över....och jag försöker i detta läge att vara fokuserad på allt annat som vad prästen säger osv...
Våra vittnen , våra vänner stod intill oss och ingrep i situationen... och allt blev frid och fröjd och gifta blev vi. Det lite lustiga i detta att just den äldsta sonen ....... alltid varit så lugn.... men här hände ngt... haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar