Ett ögonblick...
Hm... det är ju ngt som sker... hela tiden, både goda o tragiska... och inte superlätt att välja ut ngt..
Ett tragiskt som finns kvar.. i minnet är när jag fick veta att min pappa hade somnat in.
Jag var 16 år...
Hade dagen innan besökt han på sjukhuset där han låg inlagd...efter en lång sjukdom, men dock visste vi inte att den vad dödlig... eller jag förstod det inte i alla fall.
Just detta sista besök var egentligen inte tillåtet...pga att jag skolkade från skolan för att jag helt enkelt ville till honom... på vägen dit går jag in en butik och köper en svart blus...och på den tiden hade jag nästan aldrig svart.
Han var i koma sa dom, men han rörde sin hand hela tiden, han pressa sin arm så att inte droppet skulle kunna droppa in. Han titta på mig...men kunde inte säga ngt.
Jag fick en känsla av att han på ngt sätt var bättre.... o åker hemåt... det var 6 mil hem.
Sover över hos min dåvarande pojkvän.... och när nästa dag kommer, så är jag entusiastisk till mamma o ska berätta att pappa var rätt pigg.... och DÅ kom ögonblicket... jag aldrig glömmer
Mamma satte ner sina kassar..... och säger.... Gitte lilla gumman... kom och så sträcker hon ut sina armar till en kram..... jag fattar inget. Och då säger hon att pappa somnade i morse...
Detta var september 1981... och jag skulle snart fylla 17 år...........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar