EN FÖRSTA ....utflykt utan sina föräldrar minns jag... med lite darrig känsla.
Jag och en kompis på ca 12 år tror jag, skulle åka till Stockholm utan någon vuxen..... vi hade ju gjort den resan många gånger, pendeltåget som tog på den tiden 1 ½ timme med ett byte.
Och att gå på tåget, ha koll på sina pengar osv var inga problem. NÄR vi väl kommer till Stockholms central....kände vi oss nog rätt små, trots att vi var "nästan" vuxna egentligen hm.
Vi går sakta genom centralen med alla människor springande runt oss.. o plötsligt får vi för oss att en gubbe.... hm eller man... tittar på oss, vi ökar takten och tror att han förföljer oss... minns än idag känslan o hjärtat som galopperade när vi stod i rulltrappan o han sprang förbi oss.... hi hi.
Vi hade en rolig shoppingdag och det var första steget för mig att klara av att resa iväg på egna ben... sen har det bara fortsatt av farten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar